Jag skulle ju som ni vet spenderade hela vintern och våren i St Anton för att säsonga. Jag fick 2 magiska veckor som på riktigt var bland det bästa jag gjort och varit med om. Allt var bara så himla enkelt, inga problem alls. Världens bästa boende, ort och kompisar man kom nära. Vi hade precis fått jobb, kommit in i vardagen där och allt som kom med. Det var verkligen som det var för perfekt för att vara sant. Och det var det antar jag. Då livet visar en, som det alltid gör hur snabbt saker och ting kan vända och ger den där käftsmällen som påminner en om det. För den onsdagen, sista åket som dessutom såklart skulle vara en kort, i princip transportsträcka hem, fastnade mina skidor i varandra och jag börja volta ner för backen, skidorna löstes inte ut och i första volten kände jag hur det small till i mitt knä, allt vreds om varv efter varv och den sekunden så vände allt. Korsbandet slets av och jag fick åka ner till sjukhuset i St Anton där dem konstaterade hur det var och hela min värld bara rasa samman.

Allt jag planerat för denna vår, som att jag skulle till Costa Rica för att surfa en längre period direkt när jag kom hem, tid och kurser jag skulle vara på sjöräddningen och allt detta jag ville få gjort innan planen att plugga i höst skulle ske. Allt det bara drogs bort mitt framför ögonen på mig. Den sorgen jag kände i mig när jag låg där på båren i St Anton var något jag aldrig känt innan, trots mycket skit i ens liv innan så var detta något helt nytt för nu låg liksom allt roligt i livet precis framför en och det försvann. Så himla snabbt.

Antar att jag dragit ut på att ens skriva om detta för det var så himla färskt innan, knät har liksom varit prio 2 för allt jag kunnat tänka på är det jag inte får vara med om som skulle vara bland det roligaste perioderna i mitt liv.

Det kommer vara en helvetes lång och tuff period framför mig, det vet jag och mycket sitter i huvudet för att ta sig igenom all rehab och operation som väntar men jag vet också att mitt enda fokus just nu är att bli bra snabbast möjligt och är det något jag ska klara av så är det de.

Jag är som ni nog förstår hemma i Sverige nu och väntar på svar från olika röntgen och hur det blir med operation så det har varit en period av väntan och kommer att bli. Men rehab är igångsatt nu som jag gör 5 gånger om dagen och jag märker stora framsteg varje dag och kan nu halta fram utan kryckor efter 3 dagars rehab vilket är en väldig fördel, för kryckor är inte roligt att hoppa runt med. Men nu är det helt enkelt att ta ett steg i taget och inse att det finns ingenting jag kan göra för att förändra det som hänt och därför är det ingen mening att älta det. Det är helt enkelt bara att blicka framåt och göra något vettigt av denna tiden. Ska se till att ta Fartygsbefäl klass 8 som är ett intyg som behövs för att vara befälhavare på sjöräddningen som jag velat ta, och helt enkelt sysselsätta mig med annat som gör denna vår lite meningsfull iallafall.

Har ju själv sökt runt så extremt mycket i och med denna skadan och är det något man vill läsa när man är med om detta så är det ju tidigare erfarenheter, så det blir väl en ny sorts resa att följa här helt enkelt.

ta hand om er <3

Hej på er!!

Tänkte titta in och uppdatera lite om senaste dagarna och första veckan av många i St Anton. Ooch jag hoppas ni följer mig på instagram @oliviaskoglund då jag uppdaterar mycket mer därifrån för massa härliga bilder när det står lite tomt här. Första veckan har i vilket fall varit så bra. Jag och Julia kom fram i söndags kväll som ni vet, till vår lägenhet vi delar med 3 andra. Blandning mellan både tidigare kompisar och helt nya människor så det känns faktiskt som en väldigt bra kombo, man vet ju aldrig hur det blir med boende såhär och hur man funkar ihop, men vi har fått in en bra rutin med fix hemma, matlagning och allt sånt praktiskt.

Vi bor i en lägenhet i Pettnau som det heter, 5 min utanför själva St Anton vilket funkar bra, går bra med skidbussar och liknande så det funkat bra trots några kilometer ifrån. Tänkte att jag ska försöka dela med mig mycket av hur vi gjort innan resan, med boende och allt annat som har med säsong att göra om det hade varit kul att läsa, så fråga gärna på.

Dagarna har spenderats med massa skidåkning och en och annan after ski än så länge så vi lever väldigt bra just nu.